Angiverisamhällets Baksidor

Vi tittar på följder av att leva under hot om att bli anmäld för att vara någon som inte anses passa in i landet, av offentliganställda, myndighetspersoner och i förlängningen grannar och familjemedlemmar. Konsekvenser av att inte kunna lita på sin omgivning och, från andra hållet, att av lagen tvingas vara en del av den omgivningen.

En del tycker nog att det verkar mysigt och att det ökar säkerheten, men det kommer oundvikligen att drabba oskyldiga, särskilt när lagen är designad just för att sätta dit personer vars enda brott är att söka trygghet i ett land de inte föddes i. Det är illa nog. Men kommer det ens att stanna vid att myndighetspersoner och offentliganställda ska anmäla papperslösa? Kommer det också bli en nationell plikt att anmäla den som inte beter sig tillräckligt ”korrekt”, när det redan har pratats om ”bristande vandel” som orsak att straffa skolbarn?

Vad händer med det allmänna psyket när man inför lagar som ska tvinga oss att hålla ögonen på varandra, misstänka varandra och anmäla varandra? Och framförallt: vilka vägar finns det att vägra och att göra motstånd?