Sida 9 av 18

I lördags (22 okt) genomfördes demonstrationer i 15 svenska städer mot de nya hårdare asylreglerna. Svenska staten urholkar mer och mer rätten till asyl genom att skärpa reglerna för vad som får anses som giltiga asylskäl och extra resurser läggs på att jaga dem som stannat kvar i landet utan tillstånd för att de helt enkelt inte är ett alternativ att åka tillbaka. I ivern att göra sig av med de människor som ses som oönskade blir det ett hinder att man måste ta extra hänsyn till barn. Det löser man genom att bara ge tillfälligt uppehållstillstånd till ensamkommande flyktingbarn och vänta tills de fyllt 18 innan man avvisar dem. Hur ska någon kunna slappna av som vet att den kommer förlora sin fristad och trygghet den dag den blir myndig?

Vi i Tusen Serier ställer oss självklart bakom de krav som demonstrationernas arrangörer har ställt:

– Att regeringen river lagen som röstades igenom i somras, där de bland annat tog bort möjligheten till familjeåterförening. Att kategorin ”övrigt skyddsbehövande” återinförs och att uppehållstillstånd på grund av synnerligen eller särskilt ömmande skäl åter igen börjar beviljas.

– Att jakten på papperslösa stoppas.

– Att Migrationsverket ser över situationen i Afghanistan och begrundar den information som gjort att UD anser att det är farligt att överhuvudtaget vistas i landet.

Bara häromdagen avrättades 15 hazarer på sin väg hem på Afghanistans vägar av samma talibaner som svenska migrationsverket väljer att lita på när de säger att situationen är säker för återvändande. Samtidigt avråds svenska turister från att åka dit. Budskapet är tydligt: vi har inte samma värde beroende på var vi kommer ifrån. Detta är inget annat än rasism i praktiken.

Och för vår del hade det gärna fått gå ännu längre mot en generösare migrationspolitik. De flesta av oss som är Tusen Serier, både serieskapare och övriga medlemmar, är födda utanför Sverige och har kommit hit av olika anledningar, i olika stadier av våra liv. Vi drabbas alla av en politisk utveckling med hårdare migrationspolitik, som också hänger ihop med ökande klassklyftor, snävare kultursyn och nedskuren välfärd. För oss handlar inte detta om abstrakt politik, det handlar inte bara om att ta moralisk ställning, det handlar på riktigt om våra och våra närmastes liv och välbefinnande.

I England rasar nu en debatt om tandröntgen för att åldersbestämma flyktingbarn för att lättare kunna avvisa dem. Sådana tester har vi haft i Sverige i flera år. Att den striden redan är förlorad här är en påminnelse om hur perspektiven har förskjutits och varje gång en lag stiftas som gör det svårare att komma in eller stanna i landet förskjuts de ännu längre. Det är nog nu! Vi måste vända utvecklingen till att gå mot öppnare dörrar och ett mer humant mottagande. Inte imorgon utan idag!